En blogg om längtan,

Har precis dragit av mig jeans och helvete och krupit ner i sängen. Känner mig trött öven fast jag sov större delen av gårdagen. Helgen var omtumlande och det så många tankar som far runt i huvudet att jag helst bara vill gråta. Det brukar lätta sinnet. Jag tror att jag anar vad som är på gång, även fast det är alldeles för jobbigt för att tänkas på. Även fast jag oftast skyller på andra så är jag väldigt medveten om att det mestadels är jag själv som sätter krokben för mig.

Jag hade behövt Bryssel. Människor som talar ett språk jag inte förstår, cappucino med grädde och Mikka. Det är vad jag behöver förjämnan, men ibland mer än annars.

Ikväll ska jag skriva i min bok, det märks direkt när jag glömt att skriva någon kväll. Sorgligt men sant.

(Jag känner ett behov av att uttrycka kärlek. Men det blir bara fel.)