En blogg om längtan,

Dagar i stockholm med alla älskade, jag skulle kunna leva i kollektiv med allihopa. Det gör liksom ingenting om man ibland blir trött på någon, det finns alltid någonstans att ta vägen. Någon har alltid sitt hjärta öppet och plats för en liten stund. Kärlek.

Nu har jag lyssnat på T-Pain feat Flo-Rida - Low sju eller åtta gånger i rad. Jag låtsas att jag inte hör texten och blir då jättepepp. Jag blev på väldigt bra humör när jag kom hem igår, jag fick kyckling i gorgonzola sås och mamma hade köpt ett litet rött stress-hjärta till mig i Lule. Jag satt och avstressade mig själv hela kvällen igår så nu är jag helt di-stressed och alldeles, alldeles ren eftersom jag varit i bastun. När jag är utvilad, mätt, ren, avstressad och luktar gott så är jag helt plötsligt mycket gladare. Ja, jag är till och med lycklig. Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa lite hjärtan i staden och så tänker jag se 'En officer och en gentleman' och sedan drömma om killen jag ska gifta mig med när jag blir stor. (Se Tom, visst är jag positiv! :D)

En liten familjerapport:
Mor: Hade en väldans roliga busschaffis hem från Lule, han skrek idiot efter en kille med en BMW och berättade roliga historier på Norrköpingska.
Far: Är på samma kurs som Jim Brithén och Mård. Koolt. (får dock minuspojäng för att han inte vill ge mig sin gratis-laptop)
Gurka: Äh, på västfronten intet nytt. Han spelar CS, kollar på DC och snackar som en dysse.

Igår hade jag en dålig dag. Meningslösheten har en tendens att klippa till mig i mellangärdet med sådan kraft att jag segnar ner på en fin köksoffa och gnäller ut min otacksamhet på hjärtan till människor och djur som inte gjort mig något. Dagen efter vaknade jag upp trött men vid gott mod igen, aningens skamsen men inget mer. Jag har hunnit med ganska mycket i mitt liv den senaste tiden, träningar, planerade kärleksstunder med goda vänner och spontana kärleksstunder med goda vänner. Dock har jag bestämt mig för att göra något storartat, och efter jag har gjort detta storartade så ska jag slänga mig på rygg i min stora, numera stabila, säng och skratta och säga 'att det här var det roligaste jag gjort på länge!' (men först ska jag hem till mamma och äta god kycklingfilé-i-sås-med-klyftpotatis.)

Jag blir så arg när jag ser sådant som egentligen borde klassas som mobbing (eller det kanske det redan gör?) I vilket fall som helst så blä på den mörkhåriga idioten i samhällsettan. Och blä på mig för att jag inte stod upp och sa vad jag tyckte. Tråkigt att man ska få mer mod såhär i efterhand.

I övrigt så är jag lite nyfiken på vem som ville fika med mig i förra inlägget? :)