What sense does it make when I feel like a fake?

Ikväll åker jag in till stan efter att ha serverat på Hela Hallen Gungar, och det ska bli väldigt skönt. Jag har spenderat mycket tid här hemma och det börjar märkas. Irritationen ligger nära ytan hela tiden och det krävs inte mycket för att rösterna ska höjas och spydigheter kommer som ett brev på posten. Fast snabbare.

Dock var jag i stan en snabbis igår eftersom det var finaler i BRS-cup i innebandy. Mina barn vann sina två matcher och hela turneringen och jag fick vara med på vinnarfotot. Jag måste ändå erkänna att det enda jag i princip gjorde var att lämna in laguppställningen och misslyckas med att se snygg ut på bänken (det finns bildbevis, tyvärr) Jag fick också bekräftat att innebandy inte är en sport för mig, inga tacklingar equals tråkigt i längden.

Nu ska jag plugga trafikkunskap och översätta kluriga ord från engelska med min mor.

Puss.


'cause the more you live life a certain way, the less it feels like freedom

dum. ensam. självömklig. nere. jävla jävel. trött. tom. missunnsam. smittande. missunsamt smittande eller smittande missunsam? kanske smittande kvälls-tycka-synd-om-mig-själv-deppig. uppgiven. undergiven. övergiven. övergivande? självförvållande. tom. tom. tom. otacksam. otacksam. otacksam! ensam. ensam. ensam. inte själv, men ensam. eller jo. själv. olycklig.

det enda jag är lycklig över i min olycklighet är att jag är alldeles själv och kan deppa hur mycket jag vill utan att någon försöker få mig på bättre tankar och lyckas med det. (jävla lyck- som är med överallt och en annan stavelse som finns med i massa ord där det inte borde.)

(fucking fuck.) dock är fika nog det finaste ord jag vet.

just a mortal with potential of a superman

koolt att mina kids piskade upp all konkurrens i form av åttondeklassare 
och gick till final i inne-fjoll-bandy imorgon i staden där jag bor ibland.

Dock är det mindre koolt att jag är en idiot som aldrig inser vad jag aldrig kan få.


What if I told you that fear isn't real?

Fick för första gången på väldigt länge lite lust att uppdatera bloggen, det känns verkligen som om blogg-hypen har nått sin kulmen och verkligen är på väg nedåt.

Jag är ganska nöjd med mig själv då jag har hunnit med relativt mycket under lovet hittills. Annars brukar det bara bli dötid i princip. Men för en gångs skull har jag lyckats träffa kompisar istället för att sitta helt isolerad. Film hos André i söndags, väldigt trevligt, somnade dock. Sanna spenderade natten i måndags, och Hanna letade sig ut i Skogen igår och förgyllde min dag idag. Jag har även tillfälle att prata av mig vi ett flertal gånger, inte helt fel.

Men eftersom jag inte har träffat varken Ella, Milly, Felicia eller Edvard så måste jag säga att jag saknar skolan lite.

Puss.

When you got nothing, you got nothing to loose, you're invisible now, you got no secrets to conceal, how does it feel?

Har landat i Skogen och sitter och väntar på att min kusin ska komma hit och visa upp sin pojkvän. Jag träffade henne senast när jag åkte hem från Bruxelles men det var lite för kort för att vi skulle hinna snacka något klokt. Apropå pojkvänner så har Mix tydligen träffat någon, och som Juliet sa med glimten i ögat; Nu är du verkligen ensammanst i världen utan pojkvän, haha. Men jag är inte bitter, faktiskt inte, hur otroligt det än låter.

MItt lov kommer att bli ett lugnt sådant, jag hade tänkt att vara hemma första delen och sedan åka in till stan och vara där i helgen som kommer. Men det gick inte då jag tydligen har massa saker jag ska göra här hemma då, får se hur det blir helt enkelt. Jag vet inte om jag ens får lov att gå ut då min mamma nu är övertygad om att jag också odlar knark i garderoben, jag gillar verkligen att hon har sådan tillit för mig.

MIn nya favorit låt är Damien Rice - Crimes, som jag hittade bland massa ghettomusic på Toms mp3. Han är för övrigt väldigt trevlig. Jag ska försöka lura ut tjejerna till Skogen på lovet, det kom jag på nu att jag hade glömt.

Nu ska jag gå o kolla till min choklad-parfait med brownies som jag gjorde igår, nice.

Puss.

Smile like you mean it

Efter ett miltt påhopp från Tom om att jag aldrig uppdaterar så, here I am ;)

Lund-veckan rullade förbi snabbt, även fast det var väldigt trevligt att umgås med halva klassen så måster jag erkänna att jag saknat naturarna. Älskade Milly är tillbaka efter tre veckor och saker och ting  verkar återgå till det normala. Hanna har, efter en liten paus, återgått till att vålgästa mig i tid och otid i min lilla lya. And I like it. Fast om saker återgått till det normala helt vet jag inte. Förändringar har skett som de har en tendens att göra och ibland slår uppgivenheten till stenhårt.

¨Men vad fan. Just för tillfället har jag läst upp mig lite på slutspelet i hockey efter lite sportsnack i ett grupprum med Tom under hålan, insåg att jag behöver lägga energi på något. Ikväll ska jag träna badminton med Amanda, Sanna och Daniel (som för ovrigt hälsar) och det känns nödvändigt att stilla mitt dåliga samvete.



en mot en, till morgonen kommer.

Efter en förlust för mycket, så tänker jag inte säga något. Jag tänker bara vara glad för min varma punkt någonstans i maggropen.


All I needed for antoher day

Bryssel var magiskt. En vecka fylld att allt och ingenting, en vecka i total frihet. Jag behövde inte ha tankarna fästa på något överhuvudtaget, inget av det som gör ont. Bryssel fyllde mig med insikt, insikt om att ge upp allting för att inte behöva något, förvänta något, för att inte vara något alls. Jag orkar helt enkelt inte. Bryssel gav mig en frihet som jag tänker behålla.

I'm may say it was your fault, cause I know you could have done more

Alla människor jag träffar gör mestadels ett avtryck i mitt hjärta. Jag kommer ihåg saker som varit och hur jag kände mig då. Även fast saker och ting kanske inte är likadant nu så glömmer jag inte, jag låtsas aldrig som om det inte har hänt. Människor som beter sig som om det som varit aldrig har hänt gör mig ledsen. Det gör mig ledsen att veta att jag bara inte betyder något i deras liv nu utan att de också vill att jag aldrig skall ha gjort det. Jag förstår att man kanske gör saker man ångrar och att man går vidare. Men att det inte skulle finnas något att behålla, att det inte skulle finnas de minsta att tänka tillbaka på och vara glad för, det är sådant som gör mig väldigt olycklig. För jag kanske inte har plats i era liv nu, men jag hade det en gång, och det tycker jag är värt något. Jag behåller er och era avtryck i mitt hjärta iallafall.

And it hurts with every heartbeat

Jag har skrik-sjungit Magnus Uggla straxt efter fyra en söndagsmorgon på Grand Plaze i Bryssel, resan är fulländad.

M- Elin, jag har inga hårnålar.
E- Jag har inga byxor, jag ser det som en större prioritet.


RSS 2.0