En blogg om längtan,

idag har jag haft ett dåligt spanskaprov, en darrig engelskaredovisning, lunch med alldeles för mycket mat, filosofi där jag pluggade svenska, svenska essä till halv fyra, synundersökning, och nu alldeles för mycket mat igen.

nu ska jag se på tv. eller ringa någon kanske. nej. tv is the shiet.

What?! 1. Vem är N? Jag känner ingen N, eller?
What?! 2. Jag fick min syster att gråta när hon fick höra vad jag skrivit.

Jag vill också. Jättemycket. Och jag vill det av alla de rätta anledningarna nu. Inte av någon destruktiv, självförödande och hjärtslitande anledning. Bara av de rätta. Jag vill.

och vad jag vill är att ha någon som jag kan sitta brevid och när som helst lägga huvudet mot dennes axel. Att kunna nudda någons varma kind med min kalla nästipp. nägon att berätta hur mycket jag tycker om, bara för att jag kan. och för att jag får. Bara för att.

Jag bör nog sluta lyssna på Westlife-klipp på youtube.

Min systers favoritgodis är ferrari bilar, men bara dom riktiga, dom som är hårda. Hennes favoritglass är magnum mandel, den har varit det väldigt länge. Ända sedan hon kom hem från thailand har hon luktat Tommy  Hilfiger Tommys Girl, men på kvällarna luktade hon sitt makeup remover, den vita flaskan med blå text och blå kork. När vi ska gå och lägga oss så borstar hon alltid tänderna först medan jag går på toa. Egentligen tar det längre tid att borsta tänderna men jag är så seg att det tar lika länge, sedan byter vi. Men hon går på toa mycket snabbare än jag så jag får alltid borsta tänderna väldigt snabbt så att hon inte ska behöva vänta. Sedan brukar vi lägga oss i min säng och prata och skratta i flera timmar tills mamma kommer och är arg och säger åt oss av vara tysta för klockan är faktiskt halv tre på natten. Sen somnar vi, men när jag vaknar är hon aldrig kvar eftersom jag knuffar ur henne så hon får gå och lägga sig i sin egen säng efter ett tag.

Min syster är glad för det mesta. Förutom när det inte går som hon planerat, då blir hon vansinnig och är otrevlig mot alla. Jag brukar oftast skratta åt henne, mest för att hon alltid hakar upp sig på småsaker för att slippa ta tag i det som är jobbig. Småsakerna får ta hennes ilska som hon inte kan ta ut på det hon egentligen vill vara arg på. Men hon blir aldrig arg på mig på riktigt för att jag skrattar åt henne, för hon vet hur jag fungerar. Hon vet hur jag tänker och varför jag tänker som jag gör. Hon lyssnar på mig och förstår när jag menar allvar även fast jag skämtar. Ibland kan vi prata om jätteallvarliga saker på ett skämtsamt sätt, och för oss fungerar det nästan bättre än att vara helt allvarliga. Det är också min syster som jag är mest rädd för att göra besviken. Det är hennes åsikt jag värderar högst och jag vet att min åsikt betyder mest för henne med. Ibland är det svårt att älska sin syster så mycket som jag gör, det blir jobbigt när man måste säga till henne att göra saker för sitt eget bästa, även fast det inte är vad man själv, egoistiskt nog, vill. Men det har inte förändrat något att hon varit iväg ifrån mig, våran relation förändras inte. Det jag älskar mest med min syster är att efter fyra månader ifrån varandra så kan vi fortfarande fylla i varandras meningar.

Jag hade glömt bort hur det kändes. Vi har inte pratat om det på länge, jag har inte ens tänkt på det på väldigt länge. Men du fick mig att komma ihåg hur sjukt ont det gjorde. Hur negligerad jag kände mig, hur patetiskt. Och hur värdelös jag kände mig när jag blev bortvald. Känslan äcklade mig då och det gör den fortfarande. Jag avskyr att jag kan känna mig så värdelös, att jag tillåter mig själv att göra det beroende på någon annan. Du övergav mig  och jag föraktar dig för det.  För dig betydde det ingenting och inget av det var på riktigt. Det verkar inte ha varit något av värde för dig. Men det var det för mig, och jag kan inte förlåta dig för det.