En blogg om längtan,

Jag glömmer som vanligt bort halva koppen med kaffe och får dricka det kallt, det händer så ofta numera att jag nästan börjar tycka om det kallt. Människan kan verkligen vänja sig vid vad som helst.

Det var fint att ligga i Hannas säng förra veckan och prata om hur världen håller på att förgöra sig själv. Det är inte särskilt upplyftande, men ånd. Att vet att man inte bara är sin egen lilla sprial, utan också medräknad i världen stora nedåtgående spiral.

Hanna är på väg hit nu, jag har duschat efter en kanondag med Idrott B, kanotpaddling är väldigt roande, speciellt med den guppen. :) Jag har också gone Dr. Phil även fast jag inte får. Vissa vanor är svårare att bli av med än andra.

Long time no see. Att låta bli att skriva blogg är som det där telefonsamtalet som aldrig blir av, och tillslut så kan man inte ringa längre för det skulle bli så himla konstigt att säga; Hej, jag skulle ha ringt för fem månader sedan!. Akward är ordet.

Igår gjorde jag för första gången på ett tag något på egen hand. Jag umgicks med en kombination av människor som jag känner sisådär och människor jag inte känner alls. Det var en omtumlande kontrast till den väldigt snäva bekantskapskrets som jag har rört mig i den senaste tiden. Det var skönt att lyssna på och få komplimanger av människor jag knappt kände.

Idag sov jag länge och har städat mitt lilla habatacion.