All I ever learned from love was how to shoot at someone who outdrew you
Veckan som gått har varit en av dom rörigaste på länge. Vissa dagar har varit toppen, och andra så har jag faktiskt gått hem och lagt mig. Jag har nog hunnit med det mesta de senaste sex dagarna, återföreningar (fast ändå inte), felskickade sms, plugg, prov, städning, bråk, blivit dumpad och blivit tillsammans.
Känslomässigt så har jag nog inte varit såhär förvirrad på länge. Det blir lätt så när saker som inte ska vara okej helt plötsligt är mer än okej, till och med bra. Medan annat som är stabilt svajar, fast efter jag har överreagerat gånger tolv så berättar någon att det inte är så farligt. Man vet att man borde lita på sig själv, men när man slutar att berätta vissa saker så blir det så lätt att man håller käften och inte säger något. Och visst, det är smart i vissa lägen. Men det är ju inte jag? eller?
Var och såg hockey ikväll, den sporten fascinerar mig verkligen. Matchen jag såg var derbyt mellan Sudret och Visby/Roma, matchen gällde ingenting eftersom båda lagen är klara för alltvåan, men vilken intensitet! Domaren satte tidigt i matchen gränsen för var som var tillåtet, och det var ganska mycket. Vilka tacklingar och fula knep dom tar till. Vissa tacklingar är så klockrena att man inte kan låta bli att imponeras och andra sådär tuffa att man blir rädd. Och det är verkligen otroligt att det kan bli en sådan stämning i en ishall, ojoj. Där kan man snacka om detet, primitiviten är tydlig, munnen glappar hela tiden och man har aldrig knytnävarna långt borta.
Det var en relativt grisigmatch, ganska lågt fokus på pucken och mer på tacklingarna och efter ett tag blev det som en liten tävling; Vem kan smälla hårdast i sargen?. Men så finns det undantag, jag pratar förstås om Johan, hur kan jag låta bli att nämna honom? Om man bara kollar överlag på matchen så kanske han inte syns så mycket, eller klart han syns, men inte sådär överdrivet som man antar att en talang som han ska göra. Men titta närmare, se på det faktum att han sällan och aldrig står felplacerad, se på passningarna som går där man som minst väntar det, se på framspelningen till Hamptons 2-1, där han helt enkelt håller i pucken, glider och sedan gör en krosspass på två-tre meter och ger Hampton öppet mål. Det är verkligen detaljerna och flytet som gör det. Och nu är han verkligen på väg, Danmark på måndag med U16-landslaget och snart Brynäs. Men som sagt, jag smörar och hoppas att han kommer ihåg mig om ett par år. ;)
Tack och godnatt.
Känslomässigt så har jag nog inte varit såhär förvirrad på länge. Det blir lätt så när saker som inte ska vara okej helt plötsligt är mer än okej, till och med bra. Medan annat som är stabilt svajar, fast efter jag har överreagerat gånger tolv så berättar någon att det inte är så farligt. Man vet att man borde lita på sig själv, men när man slutar att berätta vissa saker så blir det så lätt att man håller käften och inte säger något. Och visst, det är smart i vissa lägen. Men det är ju inte jag? eller?
Var och såg hockey ikväll, den sporten fascinerar mig verkligen. Matchen jag såg var derbyt mellan Sudret och Visby/Roma, matchen gällde ingenting eftersom båda lagen är klara för alltvåan, men vilken intensitet! Domaren satte tidigt i matchen gränsen för var som var tillåtet, och det var ganska mycket. Vilka tacklingar och fula knep dom tar till. Vissa tacklingar är så klockrena att man inte kan låta bli att imponeras och andra sådär tuffa att man blir rädd. Och det är verkligen otroligt att det kan bli en sådan stämning i en ishall, ojoj. Där kan man snacka om detet, primitiviten är tydlig, munnen glappar hela tiden och man har aldrig knytnävarna långt borta.
Det var en relativt grisigmatch, ganska lågt fokus på pucken och mer på tacklingarna och efter ett tag blev det som en liten tävling; Vem kan smälla hårdast i sargen?. Men så finns det undantag, jag pratar förstås om Johan, hur kan jag låta bli att nämna honom? Om man bara kollar överlag på matchen så kanske han inte syns så mycket, eller klart han syns, men inte sådär överdrivet som man antar att en talang som han ska göra. Men titta närmare, se på det faktum att han sällan och aldrig står felplacerad, se på passningarna som går där man som minst väntar det, se på framspelningen till Hamptons 2-1, där han helt enkelt håller i pucken, glider och sedan gör en krosspass på två-tre meter och ger Hampton öppet mål. Det är verkligen detaljerna och flytet som gör det. Och nu är han verkligen på väg, Danmark på måndag med U16-landslaget och snart Brynäs. Men som sagt, jag smörar och hoppas att han kommer ihåg mig om ett par år. ;)
Tack och godnatt.
Kommentarer
Trackback
