Det gör ont i mig att se i dina ögon när du berättar hur ditt hjärta slits itu.
Jag avskyr att jag är så maktlös,
att jag inte kan göra något åt vad du tvingas känna.
Allt jag kan göra är att lyssna.
Men det är svårt att höra när du bara ser fel hos dig själv.
Fel som inte är någons, men som du tar på dig.
OCh när du säger att du inte kan undvika den lätta vägen,
att du inte är stark som jag.
Vad svarar jag då?
Kommentarer
Trackback
