Femton dagar kvar.
Nej, jag har inte räknat fel på hur många dagar det är kvar till julafton, utan det är femton dagar kvar tills Mikkson kommer hem ifrån Brysselkål-land. Jag hade länge försökt dölja den här bloggen för henne, men nu har jag blivit huggen i ryggen. Någon har glappat och helt plötsligt var hon överallt! Att jag sedan fick reda på att det var med telefonhot hon hade fått sin vilja igenom spelar ingen roll, jag är blottad.
Mix gjorde i rask takt slut med mig, eftersom jag inte uttryckt mina känslor för henne någostans här i bloggen, men (som väntat) kom hon krypandes tillbaka två minuter senare där hon till och med drog in katten i det hela. Och ni som känner oss vet att när katten omnämns, då är det verkligen seriöst.
Jag känner mig väldigt spänd inför Mikkas hemkomst, har länge filat på mitt aj-löv-ju-tal som jag tänkte dra i hamnterminal-högtalarna, vilka kläder jag ska ha på mig är självklart bestämt sedan länge och vattenfast mascara är väldigt inhandlat. Nu är det bara att vänta. Jag skíter i lovet, jag skiter i lovet, bara hon kommer hem.
Hemligt meddelande till Klump; Du är omnämd, ett av m:en i människorna i mitt liv är du. <3
Aha trodde du menade:
Mutter, Putter, Morötter, Gurka, Jesus, Ellen på smällen, Maarit, Hugo the cat, Faffen, Benget-zler, Hare Krischna och sist men inte minst (eller jo kanske??) Hugo Hackspett
