En blogg om längtan,

Jag älskar att dansa. Speciellt pardans, det är något speciellt med att bugga o valsa. Att dansa med någon som vet hur man för, som håller i en sådär lagom hårt och självsäkert, och själv så har man på sig en fin klänning. Ett par skor med lite klack så man glider lätt över golvet. Musiken ska vara hög så att takten känns i bröstbenet och man behöver inte tänka, bara släppa allt och dansa. Jag känner mig fin när jag dansar. Det får mig att minnas bygdegårds fester hemma när jag var mindre. Jag brukade dansa med min pappa och vi flöt fram över det utslitna trägolvet. Sedan bildades det ring och en i taget fick man dansa i mitten och alla skrattade och klappade. Vattenpaus emellan åt och sedan jakt på en ny danspartner. Sedan cyklade vi hem i mörkret till tonerna av Blackjack som hörde vida över åkrarna.