En blogg om längtan,

Du funderar på något i ditt huvud. Något som borde vara fel men som känns så konstigt rätt. Till slut så får det bära eller brista. Och helt plötsligt fungerar internetanslutningen igen efter att ha krånglat i en och en halv timme.

Man väljer själv vad man vill tro på. Jag tror på ögon och på händer. Det är också viktigt för mig att tro på människor. Det är det svåraste jag gör varje dag, och vissa dagar fungerar det inte alls. Ensam är stark, lösa allt själv, det är bara upp till mig. Jag kan tro på dessa uttryck ibland, ibland måste man stå själv. Men människor min primära tro. Jag försätter mig själv i avskyvärda situationer och jag låter det nå mig. Men jag väger det goda mot det onda, och av någon anledning så finns det mer gott än ont.

Och att aldrig förtränga det faktum att du en gång har tyckt om någon väldigt mycket. Ibland kan man glömma, ibland kan man bli så övertygad av andra att det aldrig var något, att något aldrig fanns. Men så hittar man en gammal kalender där man notoriskt har skrivit in vad man gjorde varje, vem man pratade i telefon med och hur ens tankar gick. Och där står det, svart på vitt. Att det fanns, och att ingen eller inget kan ta det ifrån en.