En blogg om längtan,

Har du någonsin funderat på vad du vill ha ut av människorna du träffar? Jag funderar ofta på människors syfte. Jag tycker om att tänka på vad mina vänner betyder för mig, försöka lista ut vad varje individ har tillfört mig. Och framför allt hur olika personer har förändrat mig. För mig är en förlorad vän en sorg, och jag sörjer det jag har förlorat, hur jag än förlorade det. Det jag sörjer är den person jag var tillsammans med min vän, jag sörjer den bit som jag gav till min vän, och jag sörjer att något som låg mig nära hjärtat inte längre finns där. Men om man håller något tillräckligt nära hjärtatså lämnar det avtryck, vissa lämnar ett svagt avtryck, sådär att man knappt kan skönja det, men det finns där. Men andra har man tryckt så hårt så länge intill sitt innersta att vännen har växt fast. När jag förlorar en sådan vän så gör det väldigt ont. Det sliter bokstavligen upp hjärtat på mig. Jag vill inte alltid prata om hur vissa avtryck hamnat i mitt hjärta, och andra skäms jag över hur de försvann. Men jag är stolt över alla mina avtryck, över alla former, jag är glad över att mitt hjärta är alldeles buckligt. För även om jag ibland avskyr omständigheterna, så har jag älskat. Och även fast jag alltid har vetat det så har det blivit mer klart för mig på senare tid, vikten av att ta människor till sitt hjärta och kämpa för att behålla dem där. Och om det skulle försvinna, ändå våga visa att din vän har gjort någon skillnad.