En blogg om längtan,

Efter mindre är tre dagar i Belgien så ligger jag utslagen med spärngande huvudvärk, igenkorkadebihålor, halsmandlar stora som pingisbollar och lock för öronen. Mikkson fick gå till jobbet själv idag eftersom jag inte kom upp ur sängen, hoppas dock att jag kryar på mig lite, vi skulle nog till något ställe där man kunde sjunga kareoke ikväll.

I övrigt så är det väldigt skönt att vara iväg, på dagarna hjälper jag min syster att passa hennes ungar, ett tvillingpar på ett och ett halvt, Johan och Felix som redan stulat mitt hjärta något så otroligt. Riktiga charmgossar och väldigt mysiga. Dock märker jag att jag inte är van att leka med småbarn så mycket, jag blir helt slut efter ett tag. (slocknade i grabbarnas lekhörna igår i två-tre timmar) Igår efter jobbet så gick vi en sväng på stan och kollade lite second hand, fanns dock inte så mycket. Annars så har jag fått träffa Mikkas kompisar, väldigt trevligt måste jag säga.

Det bästa med att vara iväg är att jag får distans till saker och ting. Jag har under bara några få dagar insett flera saker som jag måste ta tag i snarast, helt enkelt svälja min stolhet. Har lärt mig att det är ingen idé att hålla på sin stolthet, det leder oftast bara till att man måste ljuga. Ska jag be om ursäkt så är det lika bra att göra det ordentligt, nej nu ska jag inte säga för mycket. Tänker inte göra det enkelt för mig och skriva på bloggen det jag borde säga face.to.face, mer värdighet än så har jag.

Jag måste dock erkänna att även fast det är jag som är iväg och lever loppan så saknar jag folket hemma, så typiskt mig. :)