När jag höll på att drunkna tänkte jag på dig, du sa att du ville dö.
Tänkte jobba lite med språkhistoria grejen på svenskan men fastnade i Silteboken. Hela eftermiddagen har jag följt namnet Hedins väg tillbaka i historien, sju generationer. Nu har jag dock strandat eftersom namnet uppkommer helt out of the blue 1817. Jag kan inte hjälpa att det här fascinerar mig så mycket, för mig ger det lite substans till mig eget liv att se varifrån jag kommer. Jag vet att det sägs att man ska fokusera på vart man ska, men jag finner lite ro i det här.
Eller så flyr jag bara. Det verkar som om jag har gjort den ända sedan jag kom hem från stan igår. Först i Harry Potter (jag blev oförklarligt arg när boken tog slut) sedan i film och nu i människor, vars liv jag följer endast på pappret. Jag vet inte vad det är jag försöker undvika, kanske mig själv? Och för övrigt så kan jag inte skaka av mig känslan av att något är fruktansvärt fel, som har hängt över mig nu i flera dagar. Känslan gör mig obehagligt rastlös och illa till mods.
Jag hoppas på att veckan i Belgien kan ge mig lite distans och kanske lite klarare tankegångar.
Eller så flyr jag bara. Det verkar som om jag har gjort den ända sedan jag kom hem från stan igår. Först i Harry Potter (jag blev oförklarligt arg när boken tog slut) sedan i film och nu i människor, vars liv jag följer endast på pappret. Jag vet inte vad det är jag försöker undvika, kanske mig själv? Och för övrigt så kan jag inte skaka av mig känslan av att något är fruktansvärt fel, som har hängt över mig nu i flera dagar. Känslan gör mig obehagligt rastlös och illa till mods.
Jag hoppas på att veckan i Belgien kan ge mig lite distans och kanske lite klarare tankegångar.
Kommentarer
Trackback
