Desperate for changing, starving for truth.
Jag kan inte göra något åt att jag känner så som jag gör, jag känner mig som en lagomstor nolla. En lagomstor nolla som fuckat up relationen med två människor jag uppskattar genom att bara vara mig själv och göra det jag trodde var rätt. Den ene har dock lämnat ett djupare märke i mitt hjärta. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig i ett sådant fruktansvärt underläge, jag avskyr att jag inte kan göra något. Nej, jag räknar inte det här som att göra något. Jag är sanslöst dålig på att ligga i mellanläge, ge mig istället en chans. Jag vet var du sagt, vad du sagt mer än en gång men jag kan ändå inte låta bli att tvivla. You can't loose someone who doesn't want to get lost, varför känns du då så avlägsen?
(kanske är det dags att för en gångs skulle se handling framför ord, ord är alltför ofta falska)
