En blogg om längtan,

Efter en kort skoldag vandrade jag och Ella till ÖB för att spendera kvalitétstid med varandra och skvallra om det senaste som hänt. Inköpen blev lite schampoo och tuggummi, dum-ÖB dock som inte ville ha Ellas kort. Bulle. Efter den lilla utflykten som tog ungefär 19 minuter så bestämde vi oss raskt för att våldgästa André, som precis hade blivit själv eftersom Björn hade körlektion, med motiveringen att hade jag redan varit där varje dag den senaste veckan så fanns det ingen anledning att bryta denna vana. Först tänkte vi spela det där otroligt coola (dock inga vapen) bilspelet med ratt och grejer, men vi fastnade i paint. Vi målade av oss själva och efter mycket om och men så gjorde vi om en Björn-bild till Supermannen, det blev en "Kent Clark aka Super-Björn<3" för att muntra upp honom lite. André var sådär underbart tillmötesgående som vanligt så det blev ett riktigt trevligt besök.

Vid halv fyra tog jag bussen till Hemse där det var träning, lika roligt som alltid. Fick även en uppenbarelse under "åka-snett-över-egen-zon-få-en-hård-pass-sväng-väggpass-med-dig-själv-och-sargen-och-sedan-mål"-övningen som vi hade, värsta smarta grejen att säga; "Det är bättre att göra misstagen själv för då kan man iallafall påverka hurvida någon kommer göra något för att åtgärda dem" Jag har nu ingen aning om hur det här låter out in the open, men i mitt huvud lät det väldigt logisk.

Efter träningen bestämde jag mig raskt för att åka hem till skogen för att få sova hemma. Jag har inte varit hemma på 12 dagar, och det är faktiskt alldeles för länge för mig. Upptäckte hur mycket jag hade att berätta för min kära mor som dock endast såg aningens förvirrad när jag gick upp i en extrem hög hastighet för att hinna berätta allt jag kom på innan jag glömde bort det igen. Pappa ska tydligen köpa en gapstuck, men som alla andra konversationer så spårade den här också ur och i slutet handlade den mer om matbackar som tydligen hade åkt till USA. Det är sällan jag ser något sorts sammanhang i samtalen i min familj (eller i mina egna tankar heller för den delen)

Jag hade något mer jag skulle skriva, men eftersom jag tydligen både tänker och pratar snabbare än jag skriver så hann jag glömma bort det. Hur ska man gå tillväga with problems like mine?

Just det ja, jag hade världens läge att snärta till Gurka med handen på hans jeansklädda ben. Detta brukar göra jätteont på honom, men såklart så bakfire'ar hela planer och min nagel på ringfigret är nu väldigt öm. En del straffar Gud med detsamma.