En blogg om längtan,

När jag var liten var sommaren en oändlig frihet. Nu har sommaren passerat med hastigheten av en concorde och frihetskänslan sliter i sin frånvaro. Idag står jag själv på en plattform, och vinden blåser hårt. Om jag slappnar av, inte längre håller i allt som förut var så välbekant, så kan jag flyga. Men jag kan också falla hårt. Vinden väljer själv om den lyfter mig eller ej, allt jag kan göra är att hålla ut armarna och förbereda mig på smärtan när jag faller platt, eller försöka föreställa mig känslan av makt när jag flyger för att kunna ta tillvara på ögonblicket det när det händer.

"Man kan aldrig inte förvänta sig att lycka ska vara längre än ett ögonblick"