En blogg om längtan,

När Hon pratade om hur Han var när De träffades så fick jag det bekräftat för mig att jag är väldigt lik Honom. Hon talade om saker som om Hon berättade om mig, saker jag inte pratat om med någon. Hon satte ord på det som jag trodde att jag var ensam om, och Hon märkte det inte ens själv. Dock känns det att få reda på det nu, och av Henne. Jag skulle vilja tala med Honom om det istället, jag skulle vilja att Han berättade det för mig. Jag skulle vilja att Han sa till mig; "Vi är lika, du och jag." För jag vill vara lik någon. Men jag vet att Han inte säger sådant, och det måste jag försöka förstå. Men nu vet jag iallafall att jag är lik någon.

Sedan talade Hon om sig själv, vad som hade märkt Henne. Hon trodde inte att jag skulle förstå, men det gjorde jag. För jag känner nu så som Hon kände då, återigen satte Hon ord på mina känslor. Jag har inte brytt mig om att förklara tidigare, för jag trodde inte att Hon skulle förstå, men nu behöver jag inte förklara längre. Jag sa att jag kände likadant, och Hon visste.