En blogg om längtan,

Hjärtat känns lättare att bära och jag är inte längre rädd för nätterna. Jag trodde inte att det skulle vända på väldigt länge, faktiskt inte. Jag trodde inte att jag skulle få det som jag behövde för att kunna kontrollera det osagda. Men min tro på andra människor föll inte helt, den är skadad, men det dog aldrig. Det här är inte slutet, det är snarare början, på något som kommer att ta lång tid. Jag är dålig på att hantera tid, jag tycker inte om saker som tar lång tid, men i vissa fall finns det inget annat. Inget kommer att förändras utåt, det är bara en smula förändrat inom mig. Dock hoppas jag att jag kommer att förändras utåt. Att de av mina egenskaper som försätter mig i situationer som jag inte kan hantera kommer att hamna i bakrunden. Att misstag inte kommer att upprepas. Men nu kan jag fokusera på de misstag som är mina, och inte någon annans som jag tvingas bära.