En blogg om längtan,

You can't loose someone who doesn't want to get lost. Det är inte alltid man förlorar någon, lika ofta förlorar man något. Vi kan stå kvar på samma ställe som för ett år sedan, men något emellan oss har försvunnit. Magi kan ligga i dvala och vakna upp efter en lång tid vid ett tillfälle av perfektion. Men magi är inte en garanti för att ett Vi ska finnas kvar. Om man bara förlitar sig på magin så kan man glömma bort att det krävs mer. Och det är då människor försvinner iväg, eller att man en dag inser att magin inte har någon substans. Att vi inte känner varandra egentligen, att tiden har suddat bort linjerna som förut passade så perfekt.

Alla dagar består av tid. Många dagar blir mycket tid. Om substansen emellan två personer försvinnet så kan man leva på magin ett tag. Men om man inte hittar substansen igen så dör magin ut, och kvar finns ingenting. Tid dödar magi. Tid gör att man accepterar och lever vidare. Tid gör att man tvingas släppa taget om saker som man inte för sitt liv vill lämna. Det är svårt att hålla fast vid något som inte längre har någon substans, och det är nästintill omöjligt att hålla kvar något när magin inte ens finns kvar längre. Då kommer ensamheten, men egentligen har den funnits där väldigt länge.