En blogg om längtan,

Dag 1. Jag börjar måndagsmorgonen med att halka ner för trappen. Fin start. Möter upp Ella och går i en gemensam koma ner till båten. Min båtresa var angenäm, läste lite bok, lyssnade på musik och åt bilar. Ella låg i fosterställning inne på toan och mådde illa. Då detta får mig att framställas i lite dålig dager så måste jag, till mitt försvar, säga att jag rädda henne från biljettkontrollanten som hade bustat henne dreglandes i en vilstol utan biljett om inte jag kommit. Vi placerade oss i en trappa där vi såg ut som en junkie (ella) och en polsk tjackhora (mina strumpbyxor var mer trasiga än jag trodde). Vi avslöt båtresan med att konfunderat iaktta bruden som stod och lockade håret på båt-toan i 45 minuter. Hon hade typ halva håret kvar när Ella var på toa sista gången. Jag undrar hur det gick för henne.

Väl av båten så undvek vi att gå på en hockeybuss mot södertälje och peppade istället på båtbussen till centralen. Lite väl högljutt kanske så vi blev evileye-ade av gubben som satt framför mig. På centralen så skulle Ella träffa sitt ragg knarkar-kent och genomföra lite svartäffärer, så vi passade på att handla åkbiljett på pressan. Jag blev helt klart uppraggad av expediten som verkade väldigt imponerad av min tusenlapp som jag slängde upp. Hade det inte varit typ tredje gången i mitt liv som jag hållit i en tusenlapp så hade jag kanske kunnat agera mer världsvant. Expedit-killen blinkade lite och jag började nästan tro att jag var den enda i hans välrd. Tills den slynan flirtade minst lika mycket, om inte mer, med Ella. Därefter fördrev vi 45 minuter på pocketshop där jag fick totalt minneslucka om när Romantiken började (tack hanna).

Efter att Ella hokat upp med kent och även sagt ett tårfyllt avsked så begav vi oss för att genomföra våran mission; Balklänning. Eller, först lunch. Eftersom vi känner till ungefär två ställen i sthlm man kan käka lunch på så vandrade vi till Åhlens där vi åkte för högt upp och fick vända och åka ner igen. När vi tillslut letat oss fram til maten så visade det sig att priserna gått upp med typ 20 spänn sedan vid var där senast. Skandal. Det var dålig musik, för mycket människor, INGEN TOABILJETT och Ella blev inte ens mätt. Jag å andra sidan åt fjortonhundra tortillachips och led av kohydratskoma reste av dagen. Efter det gick vi på toa, vilket var DYRT! (ella avslöjade även oss som lantisar när hon förstod sig på varken vattenkranen eller tvålautomaten) Och sedan kunde vi börja..

Såhär på mitten av dagen så var vi fortfarande relativt pigga vilket betyder att vi var fokuserade, vilket betyder att det inte hände så himla mycket kul. Vi hittade inte en klänningsjävel och vi fick med jämna mellanrum påminna Ella om hennes förbjud att gå in i en icke-balklännings-relaterad-affär. Vi åkte även till östermalm, där var vi så trötta och flamsiga att jag nog aldrig vågar åka dit igen. Vi besökte dock Blondinbellas favoritaffär Elise. Det var ett stort ögonblick för mig. Vi hittade inga balklänningar, dock köpte jag en studentklänning. Dagens mest imponerande var att vi inte gick vilse en endaste gång, även fast vi var på massa olika ställen och i olika avkrokar. Mestadels gick vi dit min intution sa att vi skulle gå, dvs helt på måfå. Jag hade dock rätt i alla fall, väldigt coolt. Speciellt med tanke på att jag och Ella oftast behöver väldigt tydliga instruktioner för att tex. inte åka åt fel håll med saltsjöbanan och hamna straxt utanför fisksätra istället för slussen. Inte för att det har hänt oss.

Innan vi åkte hem till Nacka för att sova så skulle vi handla mat. Vi kom på att det skulle vara billigare att köpa med sig fryst färdigmat hem istället för att käka ute (vuxenpoäng!!) så vi intog hemköp. Eller ica. äh. Iallafall så fick vi en korg med långt handtag som man kan köra på golvet med tillhörande kanariefågel. När jag sköt korgen framför mig så gav den ifrån sig ett högt gnisslande ljud. Väldigt road över min upptäckt så började jag förfölja Ella genom affären (som btw hade mer färdiglagad mat är råvaror, livsmedelesaffär frågetecken) Hon trodde hon kom undan med jag tog henne vid frukten, hon är så förutsägbar. Där frågade fruktkillen om jag ville byta korg, men aldrig! Vid närmar eftertanke så borde jag kanske ha accepterat hans erbjudande eftersom korgen välte tre minuter senare. Det var väldigt, eh, pinsamt. Speciellt eftersom jag pratade inte telefon och asgarvade samtidigt. Jag misstänker att Ella skämdes över mig. Förlåt Ella. När vi förolämpat våran väg genom kassan så åkte vi hem. Jag fick en cider till maten. Det var lite oväntat och vi förstod aldrig riktigt varför eftersom jag trodde att jag skulle få lättöl. The lord works in mysterius ways.

Dag 2. Sista dagen i ciciliserade trakter började med att Ella kom in för att kolla om jag var vaken. Jag kan inte riktigt komma ihåg när någon brydde sig så mycket om mig senast. Jag bestämde mig för att min polka-tjackhora-outfit var helt ute och anammade en ny: trailortrash. äh, dom säger att allt hänger på självförtroendet. Vid frullen erkände Ella att hon fastnat i New Moon kvällen innan (uppföljaren till Twilight, Bella och Jacob höll på att köra motorcyklar tror jag) och att hon vid kvart över tolv hade konsulterat 118100 om vart man skulle vända sig någonstans för att hitta balklänningar. Stärkt av en tänd förhoppning om att det finns människor som är lika patetiska som jag gjrode att jag kände på mgi att det skulle bli en bra dag.

Jag en minneslucka över förmiddagen, förutom mitt samtal till vår kusin som inleddes med ett: Var fan har NK tagit vägen? När lunchtid annalkade så orkade vi inte leta efter något ställe så vi gick till McDonalds. Här inne hade Ella en uppvisning i ypperligt, civiliserat beteende: Först brände hon sig på sin vegoburgare. Sedan brände hon sig på sitt kaffe. När jag förslår att hon kan röra i kaffet med sugröret för få det att svalna gör hon det. Av okänd anledning följer hon även min andra uppmaning; Blås i sugröret! Sagt och gjort, hon blåser och det resulterar i kaffe över hela brickan. Jag skrattar fortfarande så fort jag tänker på det. Dock ska Ella inte ha den stora dumstruten, det mest oklara inne på donken var en vilsekommen flygvärdinna som stapplade omkring i ett par väldigt obekväma (såg det ut) pumps och plockade up diverse brickor. Vad hon egentligen fyllde för funktion, varför hon hade högklackat och hon envisades med att gå ut och in bakom disken hela tiden förblev ett mysterium. Helt klart intressant.

Efter lunchen så tog vi en chansning och åkte ut till kungsan och kollade in en secondhand butik. Där hittade Ella en stört snygg balklänning som hon inhandlade. (dock visade den sig han en lite annan färg när hon kom hem, tja Ella, vad ska jag säga: En del straffar Gud med detsamma). Därefter åkte vi tillbaka till stan och jag handlade ett snörliv. Jag var väldigt snygg i trasiga strumbyxor och korsett .Jag har nog aldrig känt mig mer i kontakt med min inre prostituerade.

Efter att vi inhandlat detta så gick vi och åt mat. Sedan tomglodde vi i 40 minuter i väntan på att kunna gå till båtbussen. Ella kollade på tv. Och jag iakttog på ena sidan två sthlmtjejer med otroligt störande uttal och iq-befriande konversationer, och på andra sidan en dejt mellan en random, rätt ful kille och en brud så plastikopererad att hon kan har varit allt mellan 25 och 47. Jag tippade på att dom pratade serbiska eller något likanande. Även fast jag inte fattade ett ord av vad dom sa så åmade sig bruden alldeles för mycket för att man skulle ungå att förstå att hon ville ha honom i säng. Det kanske var därför snubben såg skräckslagen ut största delen av tiden.

Till slut hoppade vi på båtbussen och åkte till båten. Från avgången från terminalen tills att vi ska hejdå utanför mitt hur så pratade vi i princip ingenting. Vi garvade lite rått åt något precis när vi gått på men i övrigt så var det knäpptyst. Konversation är så överskattat, tacka vet jag vänner man kan ignonera när man är trött/grining/behöver fundera. Och jag misstänker att Ella är glad så länge jag håller käften.

Det här var trevligt. Det får vi göra om.