En blogg om längtan,

Jag älskar det där huset som om det vore mitt eget. Det luktar likadant som det alltid har; Värme, mat, idrott och skinnsoffa. Korten som är uppsatta runt omkring i huset är som en vy av min egen barndom. JO-juicepaktet står på diskbänken. Toalettdörren uppe är trög att stänga. Hockeyklubborna står bakom dörren i hallen. Sovrummet som aldrig är städat. Kistan som står i trappavsatsen. Tidningsurklippena på Djurgården som vann SM-guld för massa år sedan. Balkongdörren som alltid är stängd. Och snart blommar buskarna med vita blommor vid trädgårdsmöblerna. Fotbollsmålet i trädgården som funnits där så länge jag kan komma ihåg. Hallen nere som luktar lagård. Mattan i hallen som jag snubblat över så många gånger. Badkaret som jag aldrig förstod hur man skulle kunna cykla i ("är du dum på riktigt eller cyklar du bara i badkaret?"). Korgen i hallen där jag alltid glömde mina vantar. Kylskåpet där mjölken fanns i ett spann och det var fullt med grönt bregott. I det där huset har jag lämnat en del av mig själv som jag aldrig tänker ta därifrån.