tiondenovember.

Såhär års börjar det alltid dra i mig, någonstans i mitten på november kommer det, då börjar längtan efter hemma leta sig in lite överallt. Jag lyssnar på låtar som påminner mig om människorna, som tar mig tillbaka till mörka höstar för ett par år sedan, där det ändå alltid var varmt och kärleksfullt. Jag längtar efter Skogen, efter soffan som jag inte får plats i på längden, efter ljudet av skåpluckorna i köket och efter den där doften som bara finns i det gula huset i Skogen. Människor jag inte tänkt så mycket på under en tid upptar helt plötsligt större delen av mina tankar och jag känner det,

Det börjar bli dags att komma hem och få lite kalkstenskontakt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0