En blogg om längtan,

Jag hörde precis en sak som gjorde mig glad. Och även fast källan är greys anatomy så hävdar jag att det är sant, bara för att det gjorde mig varm i hjärtat.

Om man får något som liknar panikångest, dvs. att hjärtat börjar rusa, man får svårt att andas, när man är upprörd eller ledsen, så hjälper tryck emot stora delar av kroppen. När man applicerar tryck mot kroppen så kommer det först att kännas obehagligt och man försöker slå sig fri, men efter en stund så påverkas nervsystemet av trycket och pulsen lugnas ner, man blir lugn helt enkelt.

För er som inte förstår var jag vill komma med det här, så betyder det att en kram hjälper när man är upprörd. Inte bara rent mentalt utan faktiskt fysiskt. För mig är en lång kram den mest uppriktiga och naturliga kärleksförklaringen som kan ges. Det är även det enda som kan få mig att må bättre. Jag reagerar inte på ord, jag reagerar på någon annans armar runt mig.

Har precis dragit av mig jeans och helvete och krupit ner i sängen. Känner mig trött öven fast jag sov större delen av gårdagen. Helgen var omtumlande och det så många tankar som far runt i huvudet att jag helst bara vill gråta. Det brukar lätta sinnet. Jag tror att jag anar vad som är på gång, även fast det är alldeles för jobbigt för att tänkas på. Även fast jag oftast skyller på andra så är jag väldigt medveten om att det mestadels är jag själv som sätter krokben för mig.

Jag hade behövt Bryssel. Människor som talar ett språk jag inte förstår, cappucino med grädde och Mikka. Det är vad jag behöver förjämnan, men ibland mer än annars.

Ikväll ska jag skriva i min bok, det märks direkt när jag glömt att skriva någon kväll. Sorgligt men sant.

(Jag känner ett behov av att uttrycka kärlek. Men det blir bara fel.)

Idag började dagen med att jag väcktes av min lärare som ringde för o kolla vart jag var någonstans. Väldigt gulligt att hon oroade sig för om det hade hänt mig något. Mindre gulligt var den sociala kompetens jag uppvisade, den var i klass med ellas när man ringer och väcker henne på morgnarna.

Jag arrivade lagom till Sam C där jag levererade en utmärkt opponering (ingen annan har gett mig beröm, så jag fixar det själv). Bra jobbat Elin!

Efter diverse oklara situationer i biblioteket så begav sig jag, anton och hanna hem till hanna för att hänga. Vi åt ananas och valnötsbröd, och jag fick även låna fru mattsons bil för att hämta herman och handla på singan. Det var ett ytterst fint häng måste jag säga. Måste upprepas snarast!

Vid middagstid fick jag skjuts en bit av den orangea blixten och gick sedan en sväng. Det var en fin sväng på ett par timmar. Promenaden var en "jag-borde-inte-säga-vad-jag-tänker-nu-gjorde-jag-det-iallafall-dock-blev-det-bra-och-en-hjärtat-blev-lite-lättare-att-bära-skål".

Ungefär något ditåt.

Anywho. Sen åkte jag hem. Åt mat. Förklarade för Mor hur smart jag är = hur dumma alla andra är. Såg på Let's Dance. Drack öl. Gick i monsterklackar. Åt apelsin. Åt äcklig kaffegodis. Drack kaffe. Åt glass. Förklarade slutet på en film jag trodde Mor hade sett (det hade hon inte). Gick och lade mig.

I'm always in a mood, no matter what you do.
And you're always somewhere else, far away from me.
I'm always breaking down, and you're not holding on.
And you're always backing out, when my love runs dry.

But I don't know what it's like to be you.
I don't know how it feels.
I don't know how the pressure eats you,
I'm blaming it on you.

No, I don't know what it's like to be you.
I don't know how it feels.
But when did life get so complicated?
I'm blaming it on you.
And we take it out on eachother.

Jag funderar lite på orättvisa. Det är ett intressant begrepp egentligen.

Paus.

Nej, jag hittade ingen definition heller, google är ett stolpskott.

Men orättvisa är ett ganska diffust begrepp. När har man egentligen rätt att säga att något är orättvist?
Om det finns något som kan defineras som orättvist så måste det ju finnas något som defineras som att förtjäna något?
Bestämmer man själv är man har förtjänat något? Eller måste det komma från någon annan?

Det finns saker jag tycker är orättvisa. Men jag har faktiskt ingen aning om ens kan "förtjäna" en motsatt behandling.

Som sagt, orättvisa är ett diffust begrepp.

Ge mig vad fan som helst.

Eftersom jag efter två-tre dagar lagt ner min deppighet eftersom det blev så jävla tråkigt, haft minst två berikande samtal hittills idag och eftersom jag är fett pepp på ikväll och lycklig efter mitt kap på ÖB (2 fetingstora glas för 10 spänn!!), wisbyfm har åttiotalsspecial enbart för min skull och eftersom jag helt enkelt haft en riktigt fin dag, så tänkte jag dela med mig av ett noga ihopkomponerat förslag på en ypperlig måltid: Varmrökt makrill, broccolli, kokta morötter, keso och fetaost. De-e-licious!

Jag har ätit detta tre gånger de senaste två dagarna och det blir bannemig bara godare. Och med tanke på att det här nog kommer att bli det enda jag lägger upp i matväg (någonsin) så tipsar jag er om att inte gå miste om detta. Mikka, om du läser detta (jag utgår ifrån att du följer min blogg slaviskt) så se till att trycka i Thompen lite av det här, han behöva lit kyt pa bajni!

Idag har jag och Ella varit på ÖB och gjort kap.

ÖB och Ella är två av mina absoluta favoritsaker i världen.

Min självdestruktiva lampa som jag ärligt trodde
att jag av misstag skulle skära upp mina handleder
på en vacker morgon har tagit livet av sig.

När jag kom hem från skolan så låg den
krossad bortom all räddning på golvet.
Den hade helt enkelt hoppat från fönsterbrädan.
Vila i frid.

Jag skulle kunna skriva tusentals ord.
Ord om mig själv, om andra.
Ord om mina drömmar, vad jag längtar efter.
Tusentals bokstäver om frustration.
Om olycka.
Om icke-lycka.
Om vad jag förlorat,
om vad jag vill ha tillbaka och vad jag accepterar som borta.
Jag skulle kunna skriva om allt jag klandrar mig själv för,
och om det gånger som andra svikit mig.

Tusen ord om smärtan när någon vänder ryggen till.
Ett par hundra ord om mig själv.
Ett femtiotal ord om livets nyckfullhet.
Och tillslut, elva adjektiv för att beskriva avtrycket en älskar lämnar.

Jag skulle kunna skriva i flera dagar om alla i ett rum.
Berätta om svagheter och styrkor.
Om intryck och kontakt.
Om självbilder och respekt.

Med flera tusen ord skulle jag kunna berätta vad var och en av er betyder för mig.
Mina relationer till er.
Om dem bad mig så skulle jag kunna ställa mig upp i vilket rum som helst och berätta om allt roligt jag vet.
Tills bara det där tragiska är kvar.

Jag skulle då kunna skriva 724 ord,
sittandes för mig själv
om allt som tynger mig.

Tusentals ord skulle jag kunna skriva.

Den där känslan som man inte riktigt kan sortera ut om den beror på en allmänt svidig dag, ett utryck för något helt annat, eller en insikt som det faktiskt finns belägg för.

Frustrerande.

Klockren kväll igår! Tog bilen (höhö) in till staden på impuls och hakade på den tappra skaran som skulle vålgästa Rockskallen. Det var en jäkla smart drag, det blev en riktigt rolig kväll med allt vad det innebar; Vrickade samtal, grymt Tony Clifton-framträdande, ett " min kompis tycker att du är söt" (två män i 45 års åldern) och galen dans. Tops helt enkelt!

Och idag sitter jag och youtubar Dansbandskampen. Allt är så fint.

Idag har det varit en riktigt bra dag. Att få tillfälle att göra något som jag tycker är riktigt roligt och att få lära ut något som jag älskar. Att både själv känna att det gick riktigt bra, och även få uppskattning, är en otroligt tillfredställande känsla. Jag skulle vilja kalla det för självförverkligande.

Att sedan samtala med kär vän, att få respons och känna att det finns en ömsesidig förståelse är bland det vackraste som finns. Att ett samtal kan betyda så mycket mer, och att finna sådan tillfredställelse i att både ge och tillhandahålla.

För att sedan komplettera dagen med ytterligare ett samtal, som skänker en sådan trygghet att det känns ända in i själen. Ett samtal där grundläggande faktorer analyseras och där återigen jag får tillfälle att båda själv känna, och få höra att ord gör skillnad. Att konsten att se förbi ytligheter och att finna orsaker till beteenden är en egenskap som ska vårdas väl.

Det är sådant som gör en riktigt bra dag.

Idag har jag gjort en riktigt bra grej, en hur-coolt-som-helst-grej och en lite mindre smart grej.

Riktigt bra: Jag har taigt körkort. Grattis till mig.

Hur-coolt-som-helst: John har lärt mig att göra handbromsvändningar. Jag var king på det, och på burnouts. Det är min nya hobby.

Mindre smart grej: Jag skulle limma oidentfierat objekt med det nyinhandlande super-limmet. Vid tryck på tuben så kommer det först lite vätska som jag stoppar från att rinna ner på bänken med handen. Dåligt drag då den rinniga vätskan faktiskt var super-limmet. Jag limmade ihop tre fingrar som tog en hel del diskmedel att få isär. (Bra lim dock..)