En blogg om längtan,

Mina ögon har alltid varit fult grå-blå-gröna. Melerade, som det så fult heter. Men idag så såg jag att jag har ändrat ögonfärg, det gröna har försvunnit och mina ögon är numera enbart grå-blå. Jag är dock lite besviken, för om ögonfärgen nu skulle ändras så kunde jag väl ha fått en hel färg iallafall, helst grön eller brun. Men mest så vill jag har rök-grå ögon, för då kan man ha ett fantastiskt grått sidenfodral som framhäver ögonen perfekt. Så står det iallafall i Sidney Sheldon böckerna jag brukade läsa när jag var yngre.

(skit-borlänge, skit-glasgow och skit-tyskland)

Idag har jag tänkt mycket på framtiden. Först tänkte jag på framtiden när jag var och fikedede hos farfar. Med mig hade jag kameran, och då tog jag många bilder för helt plötsligt kom jag på att det kommer komma en dag då farfar inte längre finns. Då huset inte längre kommer att vara hans, och då alla saker som alltid stått på samma platser inte längre kommer att stå där. Så jag tog kort på allt som jag kom ihåg något om. Jag tog bilder på allt ifrån tavlor och klockor till skänken där vi lekte kontor när vi var mindre. Det enda jag inte hittade var ett bröllopskort på farmor och farfar. Nu när jag tänker efter så kan jag inte komma ihåg att jag någonsin sett något. Jag tog också kort på utsiken från alla fönster på övervåningen. Så nu kommer jag aldrig att glömma.

Andra gången jag tänkte på framtiden var när jag och Mix stannade till vid pärkplanen där grabbarna stod och väddrade. Vi stod där och tittade på hur stora dom hade blivit, hur stora vi har blivit, och om hur det kommer bli nu när några av dem flyttar. Och då undrade jag för mig själv hur det kommer se ut om tio år? Kommer alla vi att umgås när vi får barn, så som våra föräldrar gör och har gjort i all tid. Men alla dom är ju kvar härute, det kommer väl inte vi att vara? När kommer vi sluta komma hem varje sommar? Alla dom som åker iväg kommer ju alltid tillbaka, vad händer när vi slutar göra det? Vad kommer hända med våran lau-familj? Med dom som jag inte kan beskriva min relation till, utan som bara är där. Men vad är jag utan lau?

Sommarsystrar - Judy Blume
En berättelse om hur Victoria blir ibjuden att spendera somrarna med sin bästa vän Caitlin och henne familj på Martha's Wineyard. Man får följa deras uppväxt, känsloliv och relation till varandra mestadels ut Victorias synvinkel. Boken berättas både i objektiv- och jag-form, då ifrån flera olika personers perspektiv. Boken blir tunnare och tunnare emot slutet och är en helt okej bok att läsa, men lämnar inget större avtryck dåslutet lämnar mycket att önska. Är inte en karakteristisk sådan, men väl en tjejbok.

Molnfri Bombnatt - Vibeke Olsson.
Boken handlar om hur Hedwig Johansson (f. Mauer) återberättar sina upplevelser från andra världskriget. Att hoppa mellan tidpunkten kan ibland förstöra historer, men i det här fallet ger det snarare berättelsen ett djup. Ibland kan det vara lite svårt att hänga med, men det blir klarare och klarare desto närmare slutet man kommer. En klart läsvärd bok som ger ett lite annorlunda perspektiv på andra världskriget.

Om jag skulle skriva upp en lista på saker jag borde göra, så skulle den listan bli lång. Jag borde städa mera, jag borde träna mera, borde spara mera, planera mera, engagera mig mera, socialisera mera, uppleva mera, vara tacksam mera, vara smartare mera, självständig mera. Men jag är trött så jag ska se till att sova mera.

Hanna är påväg till Cannes, Edvard har tagit körkort, Ella har blivit bestulad på sin plånbok, Andrés lägenhet är såld och Cassie ville inte ha något ragg på skolavslutningen, min aura är aningens ur balans.

(jag har gett upp, jag orkar inte med det här längre. och speciellt är jag trött på att människan inte är funtad att bli kär i den som är bäst lämpad. Det är faktiskt inte värt det)

Jag börjar jobba imorgon och har nu lyssnat på alla Roxettelåtar som finns på jutjube.

Hon följer i dansen precis vart han vill
Han för och hon följer, lätt som en vind.

Igår hade jag en toppendag med allt vad sommar innebär. Hanna, Sanna, Tom och Edvard gästade mig ute på landet och vi åkte och badade, hoppade studsmatta, spelade fotboll och pärk och avslöt med att grilla o äta rabarberpaj. Det gjorde mig glad i själen att ha dem här.

Igårkväll läste jag i en bok som helter 'Självkänsla nu!'. I den boken räknar författaren upp sex eller sju punkter som varnartecken för dålig självkänsla, jag stämde in på allihopa. Hon skriver saker som när jag läser dem känner mig dum för att jag inte har förstått tidigare. Nu tänker jag fortsätta läsa och lära mig hur jag ska göra för att få en bättre självkänsla.

När Hon pratade om hur Han var när De träffades så fick jag det bekräftat för mig att jag är väldigt lik Honom. Hon talade om saker som om Hon berättade om mig, saker jag inte pratat om med någon. Hon satte ord på det som jag trodde att jag var ensam om, och Hon märkte det inte ens själv. Dock känns det att få reda på det nu, och av Henne. Jag skulle vilja tala med Honom om det istället, jag skulle vilja att Han berättade det för mig. Jag skulle vilja att Han sa till mig; "Vi är lika, du och jag." För jag vill vara lik någon. Men jag vet att Han inte säger sådant, och det måste jag försöka förstå. Men nu vet jag iallafall att jag är lik någon.

Sedan talade Hon om sig själv, vad som hade märkt Henne. Hon trodde inte att jag skulle förstå, men det gjorde jag. För jag känner nu så som Hon kände då, återigen satte Hon ord på mina känslor. Jag har inte brytt mig om att förklara tidigare, för jag trodde inte att Hon skulle förstå, men nu behöver jag inte förklara längre. Jag sa att jag kände likadant, och Hon visste.

Iblad gör jag konstiga saker. Eller rätt ofta när jag tänker efter. Som att krama någon jag kanske inte borde. (men nu blev det bra, jag blev glad och varm.) Och ibland bara går jag, och så stänger jag av telefonen och låtsas att jag är helt ensam. Då vill jag inte prata med någon, utan jag vill bara tycka synd om mig själv. Jag vill vara själv och jag vill känna mig ensam och miserabel. Jag klarar inte av att vara glad för länge. Med väldigt jämna mellanrum måste jag vara elak, deprimerad, grälsjuk och ledsen. Det är därför som jag är taskig mot min bror, gömmer mig, söker bråk med min mor och gråter till EHM. Det borde inte vara så, men så är det. OCh sen ber jag om ursäkt och hoppas jag fortfarande är älskad.