hemligt 9.
hemligt 7 eller 8, jag kommer inte ihåg.
nu ska jag se på tv. eller ringa någon kanske. nej. tv is the shiet.
hemligt 7.
hemligt 6.
Jag ska sluta säga saker högt, för säger man saker högt så kan man sedan inte sluta tänka på dem.
Mysteriet! En A som ibland kallar sig för N. Okej, alla som jag för tillfället kan komma på som börjar på A: Kusin Anna, Arvid, Amanda, Adam, Annie, Alexander, Agnes, André, Anton.... Vad fan, men jag kan inte komma på att någon av dem skulle kallas sig för N av någon anledning. Kan jag kanske få en till ledtråd?! Det här är ju hur spännande som helst. :D
hemligt 5.
What?! 2. Jag fick min syster att gråta när hon fick höra vad jag skrivit.
Jag vill också. Jättemycket. Och jag vill det av alla de rätta anledningarna nu. Inte av någon destruktiv, självförödande och hjärtslitande anledning. Bara av de rätta. Jag vill.
och vad jag vill är att ha någon som jag kan sitta brevid och när som helst lägga huvudet mot dennes axel. Att kunna nudda någons varma kind med min kalla nästipp. nägon att berätta hur mycket jag tycker om, bara för att jag kan. och för att jag får. Bara för att.
Jag bör nog sluta lyssna på Westlife-klipp på youtube.
hemligt 4.
Min syster är glad för det mesta. Förutom när det inte går som hon planerat, då blir hon vansinnig och är otrevlig mot alla. Jag brukar oftast skratta åt henne, mest för att hon alltid hakar upp sig på småsaker för att slippa ta tag i det som är jobbig. Småsakerna får ta hennes ilska som hon inte kan ta ut på det hon egentligen vill vara arg på. Men hon blir aldrig arg på mig på riktigt för att jag skrattar åt henne, för hon vet hur jag fungerar. Hon vet hur jag tänker och varför jag tänker som jag gör. Hon lyssnar på mig och förstår när jag menar allvar även fast jag skämtar. Ibland kan vi prata om jätteallvarliga saker på ett skämtsamt sätt, och för oss fungerar det nästan bättre än att vara helt allvarliga. Det är också min syster som jag är mest rädd för att göra besviken. Det är hennes åsikt jag värderar högst och jag vet att min åsikt betyder mest för henne med. Ibland är det svårt att älska sin syster så mycket som jag gör, det blir jobbigt när man måste säga till henne att göra saker för sitt eget bästa, även fast det inte är vad man själv, egoistiskt nog, vill. Men det har inte förändrat något att hon varit iväg ifrån mig, våran relation förändras inte. Det jag älskar mest med min syster är att efter fyra månader ifrån varandra så kan vi fortfarande fylla i varandras meningar.
hemligt 2.
Varför finner jag inte längre någon tillfredställning i att skriva av mig eller tala ut. Varför känns det inte lika skönt att prata om vad som händer i mitt inre. Fan.
Hemligt 1
elektropulser i blodet och pupiller som vidgas, att du inte ser?
Jag kommer nog inte att skriva blogg något mer. Jag skriver mestadels när jag är ledsen eller bekymrad och därför ska jag sluta vara ledsen och bekymrad och därför kommer jag inte att ha något att skriva om.
Jag ska nog ta och använda skriva-blogg-tiden till att vara glad istället.
I'm losing my patience, I just came here to bounce.
I love women exposed (inte)
En liten familjerapport:
Mor: Hade en väldans roliga busschaffis hem från Lule, han skrek idiot efter en kille med en BMW och berättade roliga historier på Norrköpingska.
Far: Är på samma kurs som Jim Brithén och Mård. Koolt. (får dock minuspojäng för att han inte vill ge mig sin gratis-laptop)
Gurka: Äh, på västfronten intet nytt. Han spelar CS, kollar på DC och snackar som en dysse.
Every little heartbeat, every little breath.
He's convinced himself right in his brain that it helps to take away the pain
I övrigt så är jag lite nyfiken på vem som ville fika med mig i förra inlägget? :)
What sense does it make when I feel like a fake?
Ikväll åker jag in till stan efter att ha serverat på Hela Hallen Gungar, och det ska bli väldigt skönt. Jag har spenderat mycket tid här hemma och det börjar märkas. Irritationen ligger nära ytan hela tiden och det krävs inte mycket för att rösterna ska höjas och spydigheter kommer som ett brev på posten. Fast snabbare.
Dock var jag i stan en snabbis igår eftersom det var finaler i BRS-cup i innebandy. Mina barn vann sina två matcher och hela turneringen och jag fick vara med på vinnarfotot. Jag måste ändå erkänna att det enda jag i princip gjorde var att lämna in laguppställningen och misslyckas med att se snygg ut på bänken (det finns bildbevis, tyvärr) Jag fick också bekräftat att innebandy inte är en sport för mig, inga tacklingar equals tråkigt i längden.
Nu ska jag plugga trafikkunskap och översätta kluriga ord från engelska med min mor.
Puss.
'cause the more you live life a certain way, the less it feels like freedom
det enda jag är lycklig över i min olycklighet är att jag är alldeles själv och kan deppa hur mycket jag vill utan att någon försöker få mig på bättre tankar och lyckas med det. (jävla lyck- som är med överallt och en annan stavelse som finns med i massa ord där det inte borde.)
(fucking fuck.) dock är fika nog det finaste ord jag vet.
just a mortal with potential of a superman
koolt att mina kids piskade upp all konkurrens i form av åttondeklassare
och gick till final i inne-fjoll-bandy imorgon i staden där jag bor ibland.
Dock är det mindre koolt att jag är en idiot som aldrig inser vad jag aldrig kan få.
What if I told you that fear isn't real?
Jag är ganska nöjd med mig själv då jag har hunnit med relativt mycket under lovet hittills. Annars brukar det bara bli dötid i princip. Men för en gångs skull har jag lyckats träffa kompisar istället för att sitta helt isolerad. Film hos André i söndags, väldigt trevligt, somnade dock. Sanna spenderade natten i måndags, och Hanna letade sig ut i Skogen igår och förgyllde min dag idag. Jag har även tillfälle att prata av mig vi ett flertal gånger, inte helt fel.
Men eftersom jag inte har träffat varken Ella, Milly, Felicia eller Edvard så måste jag säga att jag saknar skolan lite.
Puss.
When you got nothing, you got nothing to loose, you're invisible now, you got no secrets to conceal, how does it feel?
MItt lov kommer att bli ett lugnt sådant, jag hade tänkt att vara hemma första delen och sedan åka in till stan och vara där i helgen som kommer. Men det gick inte då jag tydligen har massa saker jag ska göra här hemma då, får se hur det blir helt enkelt. Jag vet inte om jag ens får lov att gå ut då min mamma nu är övertygad om att jag också odlar knark i garderoben, jag gillar verkligen att hon har sådan tillit för mig.
MIn nya favorit låt är Damien Rice - Crimes, som jag hittade bland massa ghettomusic på Toms mp3. Han är för övrigt väldigt trevlig. Jag ska försöka lura ut tjejerna till Skogen på lovet, det kom jag på nu att jag hade glömt.
Nu ska jag gå o kolla till min choklad-parfait med brownies som jag gjorde igår, nice.
Puss.
Smile like you mean it
Efter ett miltt påhopp från Tom om att jag aldrig uppdaterar så, here I am ;)
Lund-veckan rullade förbi snabbt, även fast det var väldigt trevligt att umgås med halva klassen så måster jag erkänna att jag saknat naturarna. Älskade Milly är tillbaka efter tre veckor och saker och ting verkar återgå till det normala. Hanna har, efter en liten paus, återgått till att vålgästa mig i tid och otid i min lilla lya. And I like it. Fast om saker återgått till det normala helt vet jag inte. Förändringar har skett som de har en tendens att göra och ibland slår uppgivenheten till stenhårt.
¨Men vad fan. Just för tillfället har jag läst upp mig lite på slutspelet i hockey efter lite sportsnack i ett grupprum med Tom under hålan, insåg att jag behöver lägga energi på något. Ikväll ska jag träna badminton med Amanda, Sanna och Daniel (som för ovrigt hälsar) och det känns nödvändigt att stilla mitt dåliga samvete.
en mot en, till morgonen kommer.
Efter en förlust för mycket, så tänker jag inte säga något. Jag tänker bara vara glad för min varma punkt någonstans i maggropen.
