Åtgärd krävs

Oväntad händelseutveckling. Men så länge inget sägs högt så existerar det inte.

"vor löist biljett till rälsbussn u glaid te Klinte o keiked pa beio."

Idag avlade jag en visit hos Fie, jag skulle överlämna min present till Gunilla och träffa Arvod som var hemma över helgen. Det var väldigt trevligt, jag tror att vi har mognat allihopa. Sedan traskade jag över till farfar och drack kaffe och åt prinsesstårta. Det var det mest givande draget jag har gjort under de senaste månaderna. Vi satt och pratade i två och en halv timme, jag ocg min farfar. Vi pratade om hur Lau har förändrats under de senaste hundra åren, och farfar berättade om pappa och hans syskon och kompisar och vad ed hade för sig när dom var små. Sedan berättade han hur han träffade farmor våren 1948 och flera andra saker om sitt liv. En dag fylld av förankring var välbehövd.

Nu ska jag spendera kvällen ensam i Skogen, och ute är det alldeles blött i gräset så hela gårdsplanen glittrar i skenet från ytterlysena.

(och i helgen blir det Gävle, jag tycker om den här utvecklingen.)

Det här är till dig.

Mitt hjärta slår för dig och jag tänker på dig. Jag respekterar vad du vill, även om det tar emot att inte följa min instinkt. Jag har dig nära i mitt hjärta och har min telefon vid mig hela tiden. <3

Sometimes the hardest thing and the right thing are the same.

Vissa saker måste man ändra på, för att förebygga. Men det jag vill göra och med jag måste göra stämmer inte överrens. Ibland är det svåra och det rätta att göra samma sak. Avsaknaden av ångest ger inte välbefinnande. Att låta bli att göra det som man är bäst på, det som definerar en själv är hårt. Att inte kunna kombinera sig själv med det som instinkten säga. Att göra tvärtemot vad jaget vill. Men inte nu, det fungerar inte nu. Det är inte rätt mot någon. Konsekvensanalys. (och mannen som säger de elva rätta orden ska jag spendera lyckliga dagar med.)

He has convinced himself, right in his brain, that it helps to take away the pain

Insikten att efter så flera år så ser någon fortfarande inte vad du behöver. Värmen från en liten hund i famnen. En nära vän som säger vad du velat att någon ska säga, men som du inte vill höra. Ett övertramp för att ta sönder något som gör dig rädd. Raseriet över någon annans tagande av frihet. En vy över ditt eget liv genom en älskads ögon. Uppgivenheten när du inte längre orkar tolka en omognad. Känslan av tillhörighet över intagandet av en flytande substans.

Tell me you want me alive, 'cause this is got to die.

You can't loose someone who doesn't want to get lost. Det är inte alltid man förlorar någon, lika ofta förlorar man något. Vi kan stå kvar på samma ställe som för ett år sedan, men något emellan oss har försvunnit. Magi kan ligga i dvala och vakna upp efter en lång tid vid ett tillfälle av perfektion. Men magi är inte en garanti för att ett Vi ska finnas kvar. Om man bara förlitar sig på magin så kan man glömma bort att det krävs mer. Och det är då människor försvinner iväg, eller att man en dag inser att magin inte har någon substans. Att vi inte känner varandra egentligen, att tiden har suddat bort linjerna som förut passade så perfekt.

Alla dagar består av tid. Många dagar blir mycket tid. Om substansen emellan två personer försvinnet så kan man leva på magin ett tag. Men om man inte hittar substansen igen så dör magin ut, och kvar finns ingenting. Tid dödar magi. Tid gör att man accepterar och lever vidare. Tid gör att man tvingas släppa taget om saker som man inte för sitt liv vill lämna. Det är svårt att hålla fast vid något som inte längre har någon substans, och det är nästintill omöjligt att hålla kvar något när magin inte ens finns kvar längre. Då kommer ensamheten, men egentligen har den funnits där väldigt länge.


grief and sorrow

SORG; djup, genomträngande, mer eller mindre långvarig, ofta intensiv, häftig känsla av själslig smärta eller själsligt lidande. Orsakat av händelse, skeende, förhållande, svår personlig olycka eller förlust.

Hon säger att det är sorg.
Jag börjar tro på henne.

let me forget about today until tomorrow.

En längtan som plötsligt kommer krypandes från ingenstans. En känsla som varit frånvarande en längre tid. Längtan. River, sliter och fyller hjärtats alla tomrum som bara längtan kan. En bitterljuv ledsamhet utan varken början eller slut. Är längtan hopp? Eller avsaknaden av det? Att inte ens ana vad det egentligen är som längtan suktar efter; Sättet en människa såg på dig, eller hur du såg på dig själv? En tillfällig smärtdomnad eller en läkande doft? Skillanden är hårfin, balansen mellan gott och ont. Balansen mellan dig själv och någon annan.

Bruxelles by day.

Bryssel ar staden for en skadad sjal. Om dagarna vandrar jag omkring i staden, ater frukost pa ett cafe dar man far gradde pa toppen av sin cappucino och koper frukt i ett hal i vaggen. Jag pratar engelska hela tiden har, och det forhojer kanslan av att vara nagon annan, nagon annanstans. Bryssel ar fyllt av varna manniskor, och jag ska be en kille som heter Roland att ge mig en militarkille i fodelsedagspresent. Puss.

Ett ok mindre.

Kick ass på Eng C uppsatsen iallafall, skönt att ha den avklarad innan äventyret. De senaste dagarna har gått i panik och jag lär väl inte andas förrän jag somnar på onsdagkväll.
Puss.

Ett par trasiga jeans senare.

Jag måste tipsa om den brittiska graffittimålaren Banksy, väldigt intressanta teckningar..

But that was when I ruled the world.

Jag är otroligt ambitiös och sitter och skriver på min Eng C uppsats. Dock är jag långt ifrån 1500 ord och jag gillar verkligen inte att fotnota.

MSN-konversation i Hedin-residense i Lau en sen lördagsem.
Marika säger:
ska börja tänka på mat
En sekund innan noll säger:
jag hjälper dig med moralisk stöd..
Marika säger:
nu har jag tänkt
En sekund innan noll säger:
allright. jag gläjds med dig att det gick så smärtfritt.
Marika säger:
nu e jag mätt

En ledsen lista.

Det gör mig lite ledsen att Tonight I have to leave it slumpas fram flera gånger på min 311 låtar långa spellista. Det gör mig ledsen att se en handled brytas bakåt på någon som får sin säsong förstörd. Det gör mig ledsen att när jag vill se ett nytt avsnitt av Supernatural så har jag en downspeed på 0.3 kB/s. Det gör mig lite ledsen att jag spall ut fyra deciliter linfrön på golvet i morse. Det gör mig ledsen att behöva ta itu med någonting, allra helst uppsatser. Men mest gör det mig ledsen att det mesta gör mig ledsen nuförtiden.

början. vändpunkt. upplösning?

Jag ser dig.
Ditt hjärta håller på och brista, jag ser det.
Du säger ingenting, men jag vet.
Är det något jag vet så är det hur man ser ut när hjärtat brister.
Jag tänker inte säga något dumt.
Man kan inte säga till någon; Ditt hjärta kommer snart att explodera i tusen bitar.
Det kan man bara säga till sig själv.
Du kan få säga det högt för dig själv så håller jag om dig när du gråter.

don't leave me high, don't leave me dry.

Jag har saker att säga men ingen här för tillfället som kan lyssna.

Nu ska jag åka och se hockey, fristad.

Who did you save?

Nej, jag räddade ingen av dem
För ingen av dem var mitt ansvar att rädda,
rädda mig själv istället?

Som Ella sa; Höst, det är Libertines och Babyshambles.

staden som aldrig gjort mig besviken.

Don't part with your illusions. When they are gone,
you may still exist, but you have ceased to live.
                                                                -Mark Twain


Den femtonde blir det Bruxelles.

I wanna know how I've planned to make things easier for everyone including me.

Jag glömmer som vanligt bort halva koppen med kaffe och får dricka det kallt, det händer så ofta numera att jag nästan börjar tycka om det kallt. Människan kan verkligen vänja sig vid vad som helst.

Det var fint att ligga i Hannas säng förra veckan och prata om hur världen håller på att förgöra sig själv. Det är inte särskilt upplyftande, men ånd. Att vet att man inte bara är sin egen lilla sprial, utan också medräknad i världen stora nedåtgående spiral.

Hanna är på väg hit nu, jag har duschat efter en kanondag med Idrott B, kanotpaddling är väldigt roande, speciellt med den guppen. :) Jag har också gone Dr. Phil även fast jag inte får. Vissa vanor är svårare att bli av med än andra.

Would it make you wanna change your scene?

Long time no see. Att låta bli att skriva blogg är som det där telefonsamtalet som aldrig blir av, och tillslut så kan man inte ringa längre för det skulle bli så himla konstigt att säga; Hej, jag skulle ha ringt för fem månader sedan!. Akward är ordet.

Igår gjorde jag för första gången på ett tag något på egen hand. Jag umgicks med en kombination av människor som jag känner sisådär och människor jag inte känner alls. Det var en omtumlande kontrast till den väldigt snäva bekantskapskrets som jag har rört mig i den senaste tiden. Det var skönt att lyssna på och få komplimanger av människor jag knappt kände.

Idag sov jag länge och har städat mitt lilla habatacion.

Buggers.

Jag har för tillfället displaceat min miniräknare, min svarta klänning, kamerasladden, min handkräm, mina träningsbyxor, mitt headset och lappen med kontonumret på. Underbart, verkligen underbart.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0