En blogg om längtan,

Jag avskyr att jag är så maktlös,
att jag inte kan göra något åt vad du tvingas känna.
Allt jag kan göra är att lyssna.
Men det är svårt att höra när du bara ser fel hos dig själv.
Fel som inte är någons, men som du tar på dig.
OCh när du säger att du inte kan undvika den lätta vägen,
att du inte är stark som jag.
Vad svarar jag då?

Vad är det med killar ochh kramar? Herregud, jag blir upprörd. Det är väl bara att krama tillbaka när jag,  ganska uppenbart, är helt desperat, eller?

(och jag tycker ni kan bli bättre på att se när man har klippt sig också.)
_________________________________________

ge mig en liten eld.
ge mig en liten pust av trygghet.
jag är så trött på värken i armar och ben.
(men det är ingen fara med oss)

Mamma berättade för en liten stund sedan att hon byggde en obscen modell av efterrätterna på Visby Strand i fredags, och vann på så sätt en grogg. Hur skönt är inte det på en skala? Min mamma är snygg, mer kan jag inte säga.

Satt för en liten stund sedan i ett grupprum tillsammans med Edvard och Beno och pratade och skrattade då det ringde i min telefon, 'Björn hem' ringer stod det och när jag svarade så var det en smått euforisk pojke i andra änden. Han säger att han måste berätta något för mig, jag går då ut från grupprummet eftersom jag antar att det är något av känslig karaktär. Björn börjar då med lycklig röst berätta om sin promenad hem från bussen, det hade regnat helt otroligt mycket och han blev blöt in på bara skinnet.

Jag kan knappt med ord beskriva hur glad han var över vad som hade hänt honom. Att det kunde göra någon så lycklig att gå hem, plaskvåt i regnet och lyssna på libertines, (som var det enda som kunde höras genom vinden), hade jag ingen aning om. Något som är ännu mer fascinerande är hur lycklig det gjorde mig att vara den han ringde för att delge den här händelsen (som kan verka meningslös, men var snarare tvärtom). Det gjorde verkligen min dag (det, och att jag fick lyssna på maskinen på mattelektionen (tack edvard) och att simon bjöd på efterrätt i dessan (tack simon))

Att uppskatta sådana tillfällen i livet, att välja att bli uppfylld istället för nedslagen, är det som gör att Björn är en människa man vill ha nära. Många dagar är det en fröjd att umgås med någon som döljer sin sårbarhet (ack så medvetet) bakom humor, ironi och en hel hög med information. Att han är bra på att ge stöd är något jag personligen fått uppleva den senaste tiden, många gånger har allting känts åt helvete men Björn gör en på bra humör igen (eller så gör han något så otroligt dumt att man helt tappar fokus på det som var åt helvete)  Självklart har han dåliga sidor också, (självgodhet är en av dem, självklart) Men många kan man ha överseende med, om man håller andan, räknar till tio och ser bortom det som just gjorde väldigt ont. Men han är ärlig och han kan be om ursäkt, det räcker för mig.

Är det nu jag ska tacka Björn för att han är delaktig i mitt liv och säga att jag är väldigt glad att jag lärt känna honom?

Jaha, efter gympaprov och en oproduktiv mattelektion har jag nu slutat och sitter och hänger i biblioteket. Jag ska snart gå o skriva klart engelskan, yes in deed. Var och åt med tre av mina favoritkillar förut i dessan, dom t.o.m skålade för mig, det är ju så att man blir rörd. Men nu är det bara jag och Edvard kvar, (dock har vi sällskap av beno och det är inte att underskatta) eftersom simon hade lektion och björn sprang mot bussen.

Jag fick en förfrågan om att skriva ett "roligt" blogginlägg, det första som slog mig var; hur då roligt? Kvalitétshumor eller så låg att det blir fånig? Internrolig eller så att andra tycker att det är kul? Så jag skiter i det, eftersom jag inte är så himla rolig naturligt så blir det bara fel. Jag hoppas att mina kompisar tycker om mig iallafall, även fast jag inte så himla roligt jämt. (eller aldrig)

Nej, jag har inte räknat fel på hur många dagar det är kvar till julafton, utan det är femton dagar kvar tills Mikkson kommer hem ifrån Brysselkål-land. Jag hade länge försökt dölja den här bloggen för henne, men nu har jag blivit huggen i ryggen. Någon har glappat och helt plötsligt var hon överallt! Att jag sedan fick reda på att det var med telefonhot hon hade fått sin vilja igenom spelar ingen roll, jag är blottad.

Mix gjorde i rask takt slut med mig, eftersom jag inte uttryckt mina känslor för henne någostans här i bloggen, men (som väntat) kom hon krypandes tillbaka två minuter senare där hon till och med drog in katten i det hela. Och ni som känner oss vet att när katten omnämns, då är det verkligen seriöst.

Jag känner mig väldigt spänd inför Mikkas hemkomst, har länge filat på mitt aj-löv-ju-tal som jag tänkte dra i hamnterminal-högtalarna, vilka kläder jag ska ha på mig är självklart bestämt sedan länge och vattenfast mascara är väldigt inhandlat. Nu är det bara att vänta. Jag skíter i lovet, jag skiter i lovet, bara hon kommer hem.

Hemligt meddelande till Klump; Du är omnämd, ett av m:en i människorna i mitt liv är du. <3

"-Var hittar man beskärning?
- emo.se."

"Det är fysikens enkla lagar, häll snabbt så blir det fortare klart!"

1. Kom precis på att jag lovat mamma att ge katten mat.
2. Kom precis på att det är en låt som jag i flera år har undrat vad den egentligen handlar om, ska nu göra slag i saken och kolla upp texten.
3. Jag borde plugga.
4. Jag längtar till kvällsmaten eftersom mamma just plockade upp kycklingfiléer ur frysen.
5. Det är ganska drygt att sitta här och vänta på att antingen björn eller andré ska logga in på msn så jag kan få dator-hjälp. Ingen annan på min kontaktlista är till någon hjälp.

80-tals grejen igår var väldigt, väldigt trevligt! Det var Sanna och Amanda som bjudit in mig, Hugo, Milly, Benjamin, Tom, John och Jonte till flygande jakob, konserverade päron och chippa. Jag och Hugo hämtade inspiration från This is England så Hugo var skinhead och jag var hans bitch. Måste erkänna att det var lite snålt med 80-tals kläder i min lägenhet. Milly å andra sidan var helt rosa i ansiktet, ja över hela kroppen faktiskt, men tro inte att hon inte var lika snygg för det, (din rumpa är verkligen speciell för mig, raring. haha) Vi dansade till riktigt härlg musik, såg på idol, och som vanligt så raggade alla på alla. Verkligen hur kul som helst.

Jag är dock väldigt, väldigt sjuk. När jag vaknade imorse kändes det som om jag inte sovt något alls, men Gurki fyller år, (14, jag har fått det bekräftat) och då ska man sjunga. Men jag måste säga att jag blev lite orolig när jag tyckte att pappa sjöng att Gurka skulle skjutas långt innan det kommer på riktigt i sången, men jag hoppas att jag hörde fel.( pappa förnekar allting) Sedan blev det frukost där vi började diskutera pengar, något som alltid skapar en lite hätsk stämning hemma hos oss, nu har pappa och gurka åkt till stan för att spela hockeyn (överraskande) och jag sitter här. Men det är väl inget fel med det antar jag.

Hm, jag har idag varit i ishallen i ungefär tolv timmar isträck. Jag är alldeles för snurrig i huvudet för att referera allt som hände, men det blev bra hockey, skrattretande hockeyn (min egen träning), spännande hockey och grishockey. Dock är slagsmål riktigt trevligt när man har kaffe och delicatobollar till. Måste tyvärr meddela att jag är tillbaka i min 92a-fetish, det var riktiga sötingar i Ormsta. ;)

Jag är på god väg mot något jag faktiskt inte trodde att jag skulle klara av.
Jag andas fritt nu och beror inte längre på dig.
Visst slår mitt hjärta en aning snabbare när du är i närheten,
och kan fortfarande urskilja dig bland massa killar klädda likadant.
Och hur kan jag låta bli att tänka på dem ögonblick när vi hade det som roligast?
Och hur mycket kärlek jag öst över dig?
Men ändå är jag glad att du är på behörigt avstånd,
och låter mig fortsätta andas fritt.